Och så har jag flyttat.

 
För drygt ett år sedan packade jag ner min lägenhet i flyttkartonger och styrde lasset hem mot min hemstad. Ett år har jag nu bott hemma i mitt gamla flickrum och fått känna mig som mammas och pappas lilla flicka igen. Det har varit himla välbehövligt, och härligt. Jag var nog lite för ung när jag flyttade hemifrån trotsallt, knappt sjutton år gammalDet är faktiskt värt att kunna få vara "barn" så länge man kan, den tiden försvinner för gott sedan och man har all tid i världen att vara vuxen. Men min tid på egen vift var ändå lärorik och jag hade nog visserligen aldrig uppskattat att bo hemma, min familj och min hemstad så mycket som jag gör nu annars. Laddad med energi hemifrån känner jag mig återigen redo att ge mig ut i en lägenhet - och denna gången tillsammans med min pojkvän. Vi har visserligen halvt provat på det innan, men inte i en lägenhet som varit våra bådas och där båda hängt sina galgar med kläder. Det kommer att bli himla himla kul och spännande - ja, det är jag helt jäkla hundra på.  
 
 
Men jag kommer sakna min underbara familj, mina finaste husdjur, det vita lantliga hemmet vi har och mitt supermysiga flickrum jag växt upp i. Fast å andra sidan, vi håller på att få jäkligt fint här med! Jag trivs. 

KOMENTERA ?



Namn

Mail

URL/Blogg
Latmask!


Trackback