Page 1 of 365

Nyårslöften ja. Inatt sattes väl ett x antal sådana runt om i världen. I vissa fall kan de leda till positiva förändringar, men oftast gör det ingen jäkla nytta alls - snarare tvärtom. Själv är jag både för och emot nyårslöften. Har bl.a skrivit mina tankar om det för fyra år sedan här och för tre år sedan härOch mina tankar går fortfarande i liknande banor. För oftast är dessa löften inte hälsosamt uttänkta. Utan man går pang på sitt mål i någon vecka eller två, kanske en månad om man har tur, innan man faller tillbaka i gamla vanor.
 

Långsiktigt is the shit

Nyårslöften kan vara bra, men jag tycker personligen inte att nyårslöften ska handla om förbud och extrema vändningar. Jag har själv erfarenhet av hur det kan leda till psykisk ohälsa. Dessutom funkar det förmodligen inte i längden. En förändring sker inte över en natt, det är något man bara måste våga acceptera. Och det är balans som är nyckeln till att man inte dippar. 
Jag minns för några år sedan, när jag och min pojkvän klev in på vårt lilla skruttgym som helt plötsligt var fullproppat. Tittade på varandra, fnissade lite och skakade på huvudet. "Så här ser det ut till februari, max, sen kommer allt vara som vanligt igen". Och visst, så rätt hade vi.
Så har du bestämt dig för att sätta ett mål. Om det så är något som has to be done eller en förändrad livsstil. Låt det ta sin tid, jobba på det steg för steg och låt det med tiden falla mer naturligt. Det är så vi uppnår bäst resultat och mår bäst utav dem. Långsiktigt var ordet. 
 
 
 

Mina nyårslöften inför 2015

Tidigare år har mina mål varit att återigen nå ett hälsosamt bmi, ta väl hand om mig själv och hitta en balans i livet. En balans i livet, med ett hälsosamt tänk och en kropp som känns pigg och glad, tycker jag redan jag har funnit.
Dock har jag fortfarande vissa delar att jobba på, som skapar viss psykisk ohälsa. Som att inte planera in mer saker på en dag än vad jag faktiskt har tid till. Det leder bara till onödig stress och man blir lätt besviken på sig själv. Försöka fokusera på det jag faktiskt gör, istället för det jag aldrig hann med. Jag ska vara tråkig svenne, men lagom är faktiskt bäst. 
Och på tal om tid och planering. Mitt andra nyårslöfte går i samma banor. Tidsoptimisten herself behöver verkligen börja komma i tid. Ja, iallafall till nästan allt. Jag tror ju förfasiken någon har dött or something like that om jag är på plats före alla andra. Eller om jag behöver vänta någon minut på tåget, istället för att komma med andan i halsen. Så inget mer komma 2 timmar senare, eller åtminstone minst en kvart. Det är vad jag kommer jobba på under 2015.


Har ni satt några nyårslöften, eller är ni nöjda över hur livet ser ut idag? ❤
 

KOMENTERA ?
Anonym

Hej!
Jag gick ner en del i vikt när jag började träna men har inte en speciellt dålig relation till mat, ibland kan det vara lite jobbigt när jag ätit en hel marabou och glass på det men annars har jag en bra relation med mat.
Blev så himla chockad och väldigtväldigt rädd när vågen visade 45,7 kg till min 169 cm på julafton. Väger mig väldigt sällan så det kom som en chock. Jag vissye ju att Jag var smal men inte så smal så nu försöker jag verkligen gå upp i vikt. Jag bryr mig inte vad Jag stoppar i mig, bara det händer något. Jag har lagt träningen åt sidan tills jag gått upp några lg. Nu till min fråga. Hur farligt är det att väga så lite (innan vägde jag 56-57 kg) hur lång tid tar det att gå upp om man verkligen går in för det och har du några tips? Är så himla rädd.

Svar: Hej sötnos!
Att tycka det är jobbigt när man smällt i sig mängder med socker är helt naturligt. Jag funkar likadant. Känner mig lätt "säckig", får ont i magen och mår illa. Det är en av alla anledningar till varför jag älskar hälsosam och naturlig mat. Huvudsaken är att det är just den känslan som är anledningen till att du isåfall mår dåligt och inte att du tror att du kommer att bli tjock. För det kan jag tala om att det blir man inte bara sådär. Men jag tycker att du verkar ha en sund relation till både mat och din kropp - iallafall så som du skriver.

Jag är ju ingen läkare, men av egna erfarenheter kan jag svara på att det är farligt att vara för underviktig - och faktum är att det kan skada dig för resten av livet. Våga lyssna på din kropp, den lär säga ifrån om det gått för långt. Fungerar den som den ska? Har du mens? Besöker du toan för nr.2 lika ofta som vanligt? Fryser du? Har du ork och energi? Skiftar din hy i blått? Har du blivit hårigare? Tappar du håret? Och framför allt - mår du bra?

När det kommer till att gå upp i vikt så har jag gjort ett inlägg här: http://josefineandersson.se/2013/october/ga-upp-i-vikt-utan-mcdonalds.html. Där beskriver jag om hur du kan gå upp i vikt med mat som är snäll för kroppen.

Lycka till - jag vet att du fixar det!
Kram, Josefine
Josefine

2015-01-01 ❀ 17:38:59



Namn

Mail

URL/Blogg
Latmask!


Trackback