"Jag är tjock, ful och äcklig"

 
Jag är tjock, ful och äcklig. Det är ord  jag sagt till mig själv dagligen i störst del utav mitt liv. Iallafall så länge jag kan minnas. 
 
 
Det är så sjukt det där. För innerst inne vet jag ju att inget utav det där stämmer. Jag är varken tjock, ful eller äcklig. Och jag har aldrig varit det. 
 
 
Men en sak är säker. Det hjälpte inte ett piss att gå ner en massa kilo i vikt. För jag tyckte att jag var precis lika tjock, ful och äcklig när jag vägde sisådär 20 kilo mindre. Skillnaden vart att jag tappade all energi och vart mer död än levande. Det som kräver en förändring är sällan kroppen, utan sättet man ser på sig själv. 
 



Jo, jag gillar att inspireras utav mig själv

 
Läs blogg.se's fredagssnack med mig här



Nu har jag haft mens i ett år - efter 7 års uppehåll

Japp. I augusti förra året fick jag min första mens. Min första riktiga mens på 7 år. Anorexia bryter ner kroppen och stänger av funktioner. Och jag trodde att den funktionen skulle förbli avstängd på heltid. För det var så min läkare sa. "Är din mens inte tillbaka på ett år, är det förmodligen kört"
 
 
Visst hade jag mens. Jag hade haft mens i 2,5 år när den försvann. Och jag hade även mens när den försvann. "Du har inte mens" sa min läkare. "Eh, jo?" sa jag. "Det är för du käkar p-piller, det ger kroppen en fejkmens". Och visst hade han så rätt. Jag slutade med p-piller och fick aldrig tillbaka någon riktig mens igen. 
 
Men nu har jag haft mens i ett år. Mer eller mindre regelbundet. Och den har kommit helt utav sig själv. Utan hormoner eller annan hjälp. Helt naturligt. Hur sjukt? Hur jäkla underbart? Jag fick tillbaka min mens påriktigt. Och idag har jag mens för 12:e gången. 
 
Det är fasiken värt att fira. Det ska firas!
 

 
Anorexia är inte att leka med. Anorexia bryter ner en, såväl psykiskt som fysiskt. Det är så mycket mer än att bara vara smal och ha problem med maten. Psykisk ohälsa är det äckligaste jag vet. Det finns inget som är så onödigt. Men det är inte ett val man gör. 



don't just exist, live

 
Sprang över en bild med den här texten på pinterest och kände att jag måste bara tatuera in. 
 
 
Så många dagar i mitt liv som bara har gått ut på att existera. Överleva. Ta sig igenom en dag med alla hjärnspöken. Jo alltså, det har inte sällan gått i 110%. Men jag har inte njutit, inte varit närvarande, backat för saker jag egentligen velat göra och bara lyssnat på ätstörningen och prestationsprinsessan. Allt har handlat att ta sig igenom dagen. 
 
 
Det är så jävla onödigt. Snälla, existera inte bara. Lev. Lev och njut. Vi har fått den möjligheten. Det är så jävla onödigt att inte ta vara på det. För det finns ingen mer än oss själva som lider i slutändan. 



Wine ò clock

 



leave a little sparkle wherever you go

 
Tre egobilder från igår. Haha, älskar vilka kontraster det är på mig till vardags och fest. Så obs, bilderna jag lägger upp ger en liten felaktig bild. Till vardags har jag endast mascara om ens det och har håret i hästsvans. Denna sommar har bjudit på en jäkla massa party. Och en del tvådagars. Och så är det även denna helg. Men tusan, vi lever bara en gång och livet är till för att ha kul. 
 
 
Igår var Svenska björnstammen här. Jag dygnade (gick upp 05 pga började jobba 06 och kom i säng 05:30, typ ca haha), så denna lediga lördag har jag faktiskt låtit mig själv sova bort. Men nu känner jag mig åter igen pigg och glad och ska fräscha upp mig för att dra iväg och fira Saras 29-årsdag. Spår en bra kväll med ett gång superhärliga farvoritmänniskor. ❤



don't compare your life to others there's no comparison between the sun and the moon. they shine when it's their time.

detta inlägg innehåller annonslänkar till nelly.com

 
 

Linne - Bikbok / Byxor - nelly.com nya här / Skort - nelly.com nya 
 
 
Sådär. Min första semestervecka är avklarad. Nu jobbar jag fyra veckor igen, innan jag går på ytterligare två veckor semester. Det var ju helt rätt vecka att vara ledig på. Fast denna hade ju inte heller suttit fel. Äh, ska ta tillvara på solen idag och på söndag, som är mina två lediga dagar denna vecka. Det blir fint. ❤



Samma shorts, samma person - bara tusen gånger friskare

sommaren 2012
 
 
sommaren 2017
 

2012 vs. 2017

Jag skulle egentligen ha publicerat det här i fjol. Samma shorts, samma jag. Bara olika år och olika hälsostatus. Jag låter bilderna tala lite för sig själva. Ibland behöver man gå tillbaka, för att se hur jävla långt man har kommit. Och shit jävlar, vad långt jag har kommit. Och shit jävlar, vad sjuk jag var. 
 
 



Jag är ingen bloggare, jag är josefine.. som bloggar ibland

 
Jag skapade den här bloggen i februari 2009. Det är över 9 år sedan. typjosefiine.blogg.se (sjukt fjortis hahah, men jag var 14 år och faktiskt sjukt fjortis) hette den då. Prova sök på det så ser ni att ni kommer till josefineandersson.se. I alla dessa år har jag varit en person som bloggar. Ibland en bloggare, mer än mig själv. Jag har gjort val för bloggens skull, jag har skitit i att vara social för bloggens skull. Och den gick bra den här bloggen, för flera år sedan. 
 
 

Det här är inget farväl

Det här är inget förväl. Absolut inte. Jag kommer att fortsätta blogga. För att jag älskar att fota. För att jag älskar att redigera bilder. För att jag tycker att det är viktigt att prata psykisk ohälsa. Och för att jag älskar att inspirera. 
 
Men bara då och då. När det passar mig. Inte för att jag måste, utan för att jag vill. 
 

Att blogga är ett heltidsjobb

Att blogga är ett heltidsjobb. Inte ett extrajobb för en person som redan jobbar heltid, har häst på halvtid, bor själv med allt vad det heter, trivs att vara aktiv och vill ta hand om sina nära och kära. Det funkar inte. Jag höll på att gå in i väggen. 
 
 

Jag är josefine igen

Det är så jävla skönt att ha landat. Det är så jävla skönt att vara jag. Det är så jävla skönt att göra val för mig själv, som jag själv väljer. Inte för en ätstörning eller en blogg. Det är så jävla skönt. Jag är äntligen Josefine igen. Och det märker såväl jag som mina nära. Jag gör inte val för bloggens skull och jag väljer inte bort det sociala för att hinna bloggen. Det är så jävla skönt. En frihetskänsla. 
 
 

 
Ps. Instagram uppdateras dock flitigare. För att det är enklare och mindre tidskrävande. Samt lättare att nå ut. @joosefine heter jag där. 




Happy Friyay ♡

 
Det är fredag. Har kickat dagen med en morgonpromenad, jobb väntar 10-19 och sedan blir det fredagsmys med sleepover me min syster. En annan är ju inte van vid den där riktiga fredagsfeelingen, då jag jobbar helg mer ofta än sällan. Äh, det passar oftast mitt liv bättre att jobba helg och vara ledig vardagar. Och jag börjar ju tidigast 8:30 och slutar senast 18 (om helgerna). Så att umgås är ju aldrig kört. Och jag är verkligen inte den som är den. Trots det tycker jag ändå att fredag är värt att firas. Alltid. Fredagsmys blir med min lillasyster. Hur fint?
 
 
Hopaps att ni får en kalasfin helg vänner ❤
 



⭐︎ balance

inlägget innehåller adlinks till na-kd

 
 

*

T-shirt från na-kd, länk
 

 

Balance.

Min nyaste tatuering. #4. Som en daglig påminnelse till mig själv. För att jag har så lätt att spåra ur. För att stress så många år varit mitt normaltillstånd. För att jag är proffs på att se allt jag inte gör och allt jag inte lyckas med - istället för det jag faktiskt gör. För alla gånger jag kännt att snart smäller det in i väggen - men ändå vägrat lyssna. För att jag är en person som har lättt att fastna i beroenden, som kan leda till missbruk.
 
 
För att jag tror att jag är en jäkla superwoman tills verkligheten kommer ifatt en.
 
 
För att balans är vad jag tror på. För att balans är nyckeln till hälsa. För ingen balans, inget hälsosamt liv. 
 
 
Tro mig. Jag vet. Jag har gjort så många misstag. Och lärt mig utav dem. 




Fortis et liber. Stark och fri.

 
Forits et liber. Stark och fri. Jag var långt ifrån det då. Starkare - ja. Och friare - ja, absolut. Men långt ifrån stark och fri. Jag var 17 år och fortfarande fast i anorexin. Inte lika mycket som då, men fortfarande. 
 
 
Men jag visste vart jag skulle. Och visst skulle jag sakta men säkert mer och mer kunna leva upp till min tatuering. Och visst var det lite det som var meningen. För hur pinsamt skulle det inte vara att stå här idag och förklara att det stått "stark och fri" på min rygg i sex års tid, utan att jag ens försökt? Den har hjälpt mig på traven, den där tatueringen. 
 
 
Jag kommer alltid att vara lika jäkla stolt över den. Och precis lika jäkla stolt över mig själv. 



Happy Friyay ♡

inlägget innehåller adlinks till na-kd och åhléns

 
 

t-shirt från Na-kd, på rean här // läppstift från Mac, färg Myth här
 

 
Det är fredag, och fredag innan ledig helg. Yaay! Så jädrarns fint. Helgplaner? Mysa, njuta av frisk luft, rida, frulledejta, bli full med vänner, dansa och ha kul. Det blir nog bra. Det tror jag det!
 
Ni då? ❤︎
 



Princess? No, fkn Queen

 
Den 13 jauari gifte sig min bästa väns lillasyster och jag fick äran att stå bakom kameran. Haha, det låter knasigare än vad det är. Emma är fyra år äldre än mig och hennes lillasyster även hon äldre. Vinterbröllop ute på landet. Så himlans fint. Och kolla bara på henne, min bästa vän, hur fin var hon inte liksom? Eller var och var. Hur fin ÄR hon inte. På alla sätt och vis. Världens finaste människa. 
 
 

Fredag, 13 januari 09:10

Fredag! Har unnat mig en morgonpromenad och nu sitter jag med frullen i högsta hugg och unnar mig datortid. Fint! Jobbar kväll idag. Dvs 11-20. Och jobbar helg på det. Men tusan, det har aldrig dödat någon. Inte mig iallafall. Man har ju ändå sina timmar därimellan man kan utnyttja och leva life. Imorgon fyller en av mina närmsta vänner 23 och det ska firas. Det blir himla fint. Löningshelg och grejer!
 
Vad har ni för helgplaner vänner? ❤︎
 



"Jag blev iallafall 16 år" tänkte jag när jag vaknade på min födelsedag för sju år sedan

 

"Jag blev iallafall 16 år"

I torsdags fyllde jag 23. Födelsedag får mig alltid att påminnas om hur jäkla stark och grym jag är och vilken jäkla resa jag faktiskt har gjort. För sju år sedan somnade jag alltid med handen på hjärtat - för att vara säker på att det slog, sakta men säkert. För sju år sedan trodde jag så många gånger att jag skulle falla ihop och aldrig ta mig hem när jag var ute på promenad. Jag minns så väl när jag vaknade på min födelsedag för sju år sedan och tänkte att ”jag blev iallafall 16 år”.
 
bilder från 2017-08-19
 

Birthday party coming up!

Snart rullar ett gäng utav mina brudar in och birthday party står på shemat. Synd nog kunde långt ifrån alla komma, men tur nog hann vi träffas och partaja tillsammans förra helgen när en annan vän firade födelsedag. Hur eller hur.. nu ska jag ha en kalasfin kväll med några utav mina närmsta! ❤︎



Äldre skit