enkelt svar: jag trivdes inte med mig själv.

jag har aldrig riktigt varit nöjd med mig själv, och jag har kännt att jag inte kunde ha på min dom kläderna jag ville ha, jag kände mig inte trygg i dom lixom.

jag har aldrig varit överviktig (inte legat på normalvikt heller faktiskt hur nu det kan vara möjligt, för jag var ju faktiskt lite mullig, men aldrig tjock, det är jag medveten om), men jag tyckte inte att min kropp var fin.

jag tänkte länge att jag ville gå ner i vikt, men gick aldrig riktigt in för det.

en tjej på min skola hade gått ner otroliga mängder, jag kände en som gick i hennes klass, och frågade henne hur den där tjejen hade gått ner, hon svarade på det hon kunde. och dum som jag var, så ville jag ta efter?

jag tränade litegranna och började äta lite nyttigare och så, men det var så lite jag förändrade.

för jag mådde väl bra. men sen när det tog slut med min då pojkvän, på ett ja lite fel sätt kanske, kände jag mig typ värdelös och ännu fulare och äckligare än vad jag tidigare gjort. jag fick för mig om att gå ner i vikt typ. jag ville lixom bevisa för han att "jag oxå kunde vara fin", vilket i min hjärna var omöjligt, men det var så jag tänkte.

jag satte ett mål, det råkade jag dock överskrida rätt långt sen, vilket inte var meningen från början. men har man väl börjat är det så lätt att man bara fortsätter, man vill bara ha mer och mer lixom (eller mindre och mindre kanske låter bättre haha?).

mina vänner sa till mig att om man håller på som jag gjorde så kan man få anorexia. "jag, annorexia?!" tänkte jag, det är ju omöjligt, jag kan aldrig hamna där! men det var det jag gjorde, jag blev fast.


1a bilden: sommaren 2009, en josefine med ungefär 12kg mer på kroppen.
2a bilden: sommaren 2010, vägde väl ungefär 47kg där. där skulle jag ha stannat, det ångrar jag nu.

en tabell som kommer från viktväktarna så den stämmer, och man ska inte ligga på en vikt som ligger under den minsta vikt som är hälsosam för en själv. en person som är likalång som jag tex (166) kan väga 69 kg utan att vara överviktig. så känner du dig tjock så får du nog svar här kan jag lova, att du är helt normal och inte behöver ändra på din vikt nånstans!

okej jag kanske inte är något proffs och jag har ganska svårt att skriva så man förstår eller vad man ska säga, men här kommer det jag vet.

anorexia nervosa, som det heter (står för nervös aptitlöshet), är en ätstörning som är livsfarlig. får man inte hjälp i tid kan det leda till döden.

anorexia är en sjukdom som sitter i huvudet, man har en fel uppfattning av sin kropp typ. även att man kanske ser ut som ett vandrande skelett så ser man inte sig själv som det, och oftast märker man inte själv när det har gått för långt.

om man tränar och inte har något fett att ta utav så börjar kroppen först ta av musklerna, men sedan tar det även på hjärtat och hjärnan. man kan inte heller bygga upp muskler när man tränar, utan bryter istället bara ner dom.

min läkare jämförde anorexin med canser, båda sjukdomarna kan leda till döden, skillnaden är att en anorektiker kan välja själv att bli frisk, det kan inte en canserdrabbad.

en person som spyr upp sin mat har bullimi.

"äta bör man annars dör man" det är helt rätt.
här är några saker som händer med kroppen när man tagit sig ner till en farlig nivå:

fryser och skakar, blir yr, missfärgade fingrar och tår, torrt hår som man tappar, får mer hår över hela kroppen, mensen försvinner, förstoppning (dvs man bajsar väldigt sällan, har även läst att man kan få diarre?), man blir trög och helt efter (ja, hjärnan kan bara fokusera på typ en sak, det stämmer), får lättare blåmärken, sår läker saktare, låg puls (hjärtat slår sakta), man orkar ingenting i stort sätt.

jovisst kan du få svar på det där. tänkte faktiskt att jag kunde skriva lite om anorexin o hur jag mått osv.
så äre nått ni är nyfikna på så får ni väl hålla utkik, jag ska skriva ut, så alla kan läsa istället för att man får svara på en och en helatiden.

här är några saker jag kommer att skriva om:
• vad anorexi är
• vad som är en hälsosam vikt
• varför jag började gå ner i vikt
• hur jag gick ner i vikt
• hur jag märkte att jag gått ner i vikt
• hur jag fick kontakt med sjukhus/hur jag mådde då
• min tid på sjukhuset
• hur jag mår idag & hur jag ser på framtiden

var nyss inte på kissies blogg och läste, och av det josefine aspeteg (ni kan ju läsa ni med) tidigare hade lagt upp idag så tänkte jag oxå på det, HERREGUD varför ska man peppa folk till att gå ner i vikt?!

vem vill inte kunna orka ha kul och vara med sina vänner eller göra någonting annat, gå omkring och frysa 24/7, skaka, ha ett hjärta som knappt orkar slå, vara helt efter när man tänker, knappt kunna gå på toaletten och få torrt hår som man bara tappar mm. vem fan vill allt dedär?! tro mig det är hämskt.

och hämskast av allt är att man inte fattar det själv, förns det kanske är för sent. sista dagen innan jag lades in på sjukhus fattade jag först hur jäkla smal jag var tex, jag började tjuta när jag kollade mig själv i spegeln, och jag är glad att jag inte ser ut så nu iallafall. och mina bara 2 veckor på sjukhuset var nog de jobbigaste i hela mitt liv, men vadå, dom räddade mig?!

jag har oxå mina sjukt undebara vänner att tacka. utan dom och bara några veckor till så hade jag nog inte ens stått i liv. det skrämmer mig.

såfort någon av mina vänner nu säger att dom inte vill äta eller skiter i att äta eller något sånt, DÅ FÅR JAG PANIK. jag vill inte att någon av mina vänner ska hamna där jag var, det är inget liv! jag vet ju vad allt dedär innebär nu. det är värre än vad man tror o kan tänka sig, det är farligt, det är en lek med döden.

så herreguuud, ät människor o var glada! man får bara en chans, ett liv och ett hjärta.

ville bara skriva av mig lite jag oxå, för jag blir med så fruktansvärt sur.




från pissies blogg, ush! / jag på ett läkarbesök för drygt en månad sedan sisådär. jag klagade på tjocka lår?!
min läkare sa åt min pappa att ta kort på mig så jag skulle fatta att det bara var i mina ögon jag hade det, och nu ser jag det. det var bara i mina ögon jag hade kvar mina tjocka lår.

det är just den som får mig att fortsätta kämpa.

-

första friska luften på 10 dagar. 30 min lugn promenad med personal. ett steg idag och ett steg imorgon.
men det är alltid något, man ska inte klaga för lite frisk luft.


bilder sen augusti.

okej, nu ska jag inte deppa inte, dessutom börjar idol nu som jag inte får missa!

update: neeej inte daniel!

min kväll för prick en vecka sen idag. läskigaste dagen i mitt liv. dagen innan jag lades in.
4 hg, hjärtat, skakningar och ingen kraft. jag var så sjukt rädd.


pappa och jag köpte sushi, lyxade till det lite för att han kom hem.

lillasyster jaqueline. hur kan man välja hamburgare före sushi?!

fick ett 3 h besök av ellabella, felicia var även med från början men hon var tvungen att kila tilbaks till skolan.
trevligt med lite försvunna diamanten oxå!