Jag är ingen bloggare, jag är josefine.. som bloggar ibland

 
Jag skapade den här bloggen i februari 2009. Det är över 9 år sedan. typjosefiine.blogg.se (sjukt fjortis hahah, men jag var 14 år och faktiskt sjukt fjortis) hette den då. Prova sök på det så ser ni att ni kommer till josefineandersson.se. I alla dessa år har jag varit en person som bloggar. Ibland en bloggare, mer än mig själv. Jag har gjort val för bloggens skull, jag har skitit i att vara social för bloggens skull. Och den gick bra den här bloggen, för flera år sedan. 
 
 

Det här är inget farväl

Det här är inget förväl. Absolut inte. Jag kommer att fortsätta blogga. För att jag älskar att fota. För att jag älskar att redigera bilder. För att jag tycker att det är viktigt att prata psykisk ohälsa. Och för att jag älskar att inspirera. 
 
Men bara då och då. När det passar mig. Inte för att jag måste, utan för att jag vill. 
 

Att blogga är ett heltidsjobb

Att blogga är ett heltidsjobb. Inte ett extrajobb för en person som redan jobbar heltid, har häst på halvtid, bor själv med allt vad det heter, trivs att vara aktiv och vill ta hand om sina nära och kära. Det funkar inte. Jag höll på att gå in i väggen. 
 
 

Jag är josefine igen

Det är så jävla skönt att ha landat. Det är så jävla skönt att vara jag. Det är så jävla skönt att göra val för mig själv, som jag själv väljer. Inte för en ätstörning eller en blogg. Det är så jävla skönt. Jag är äntligen Josefine igen. Och det märker såväl jag som mina nära. Jag gör inte val för bloggens skull och jag väljer inte bort det sociala för att hinna bloggen. Det är så jävla skönt. En frihetskänsla. 
 
 

 
Ps. Instagram uppdateras dock flitigare. För att det är enklare och mindre tidskrävande. Samt lättare att nå ut. @joosefine heter jag där. 


KOMENTERA ?



Namn

Mail

URL/Blogg
Latmask!


Trackback