Det var januari tvåtusensjutton

Istället för att bara köra throwbacks från i fjol, så tänkte jag varje månad göra en summering av månaden. Det är ju faktiskt nu man har allting färskt. Och det är nu det händer. Så jag tänkte kladda ner lite i ett inlägg under måndadernas gång och sedan publicera i slutet utav månaderna. För att i början av nästa månad publicera en throwback från i fjol - i vanlig ordning. Lite tillbakablickar och lite färskt. Precis som livet ska vara. Lev i nuet, minns gårdagen och dröm om morgondagen. 
 

 

Det var januari tvåtusensjutton

 
På årets första dag ekade snön fortfarande med sin frånvaro. Och det var plusgrader - flera plusgrader. Jag startade året hos hästen tillsammans med mamma. Det var mjukt i marken, så vi passade på att hoppa studs. Himla kul - sa både jag och min totalt-hoppgalna ponny. 
 
Det blev vinter. Vinter på riktigt med flera minusgrader och en jäkla massa snö. Vintern som vi väntat på i hela december. Men bättre sent än aldrig - som man brukar säga!
 
 
Jonas fick ett samtal av sin pappa om att de tagit bort deras älsta hund. Åh, fina Mille. R.i.p. En Vaktel-kille som skulle fyllt tretton i februari. Så det var väl ganska så väntat. Han har blivit gammal nu på slutet. Men han fick nästan tretton hela fina år. Och jag fick vara hans vän fem utav de. 
 
Felicia och jag började dejta löprundor. En liten löprunda i veckan tänkte vi försöka få till tillsammans. Jag tror det kommer att bli himla bra. Dock råkade vi båda åka på en förkylning mitt i allt. Men jag vet att det blir bra när vi tar upp det igen!
 
Mamma och jag åkte skidor. Hela tre gånger på en vecka. Min mamma är världsbäst på att få ut en i skid spåret när det ligger snö på marken. Och det är sällan jag tackar nej. För de är ganska så svårslagna de där dejterna. Vi må se ut som två idioter och det skulle nog kunna vara en himla rolig syn för den skidkunnige - men att bara lalla runt, röra på sig lite, få frisk luft och snacka såndär skit som man snackar bäst med sin mamma. Det är guld. 
 
 
Farfar fick en stroke. Det var så himla hemskt att se han så liten, i en rullstol och med ett ansikte som bara hänger med till hälften. Och jag fick anstränga mig för att riktigt helt förstå vad han sa. Men han var klar i huvudet. Och livsglädjen fanns där - mer än någonsin förr. Och det var himla härligt att se. 
 
En söndag så vaknade jag med ont i halsen och på det kom en förkylning. Jag valde inte att stanna hemma från jobbet, men gymmet fick vila i en hel vecka och jag tog det även lugnare på de flesta andra plan. Minst lika klokt som det kan vara tråkigt. 
 
Vi gick och blev med bänk-diskmaskin. Seriöst det bästa köpet på länge! Så himla gött när man har vänner över och kan slänga in en del disk istället för att man ska ställa sig och diska. Och så underlättar det enormt i vardagen. 
 
 
Mina Mateus-tallrikar föll i golvet och sa krash. Fyra utav dem. Tre stycken rosa i spets och en vit med fjäril. Jag fick panik och grät litegrann, tills jag kom på att det faktiskt bara är materiella ting som går att ersätta. Eller ja, spetstallrikarna klickade jag hem pronto, men fjärilstallrikarna har ju utgått. Attans. Jag får ta hand om de tre fjärilar jag har kvar. 
 
Min bästa vän har varit i Thailand största delen utav månaden. Hon landade hemma häromdagen - efter en månad på vift - och blev påhoppad av någon hemsk hög-feber-sjukdom henne. Så nu hoppas jag hon kryar på sig snabbt - så vi kan dejta ofta och mycket, som vi brukar göra.  
 
 
 

 
- både färska bilder från månaden som gått och äldre bilder plockade ur arkivet
 
 

KOMENTERA ?



Namn

Mail

URL/Blogg
Latmask!


Trackback