Tacksam för han. Min tokiga fjant och bästa vän.

 
Att ha häst må vara tidskrävande. Riktigt jäkla tidskrävande. Ska jag till stallet räknar jag aldrig med att vara borta under tre timmar. Fyra till fem är nästan standard vintertid, och sommartid kan det gå på drygt 2. Ibland kan det vara riktigt jäkla avslappnande. Att bara komma iväg till något friskt i några timmar. Lixom andas frisk luft från både natur och min häst, och fokusera på någon annan levande varelse än sig själv. Medan det ibland kan vara riktigt jäkla stressande.
 
 
 
Men jag är då jäkla tacksam att jag har en mor som delar samma kärlek till samma ponny som jag. Det gör att vi kan dela. Kunna njuta av allt det positiva med hästlivet, men lixom inte få för mycket utav det goda. Och framförallt: inte gå minste om nog jordklotets härligaste själ. För det är vad han är. Knasig, fjantig, busig och galen - men samtidigt världens goaste pussgurka.  
 
Ibland vill jag kalla mig bortskämd, men oftast kallar jag mig tacksam. Tacksam för att ha världens mest fantastiska föräldrar, och jäkligt tacksam för att ha fått kalla honom min i snart 7 år. 
 
Nä, nu ska jag till min pållefjant och fjanta bort några timmar! ❤

KOMENTERA ?



Namn

Mail

URL/Blogg
Latmask!


Trackback