50

 

Grattis mami <3

Min stora kopia fyller 50 idag. Eller okej, det kanske är jag som är den lilla kopian om jag tänker efter.. Exakt likadan på alla sätt och vis, bara någon skala mindre (sisådär 7 cm kortare). Jag har ärvt allt. Värkligen allt allt allt. Förutom att jag inte fick med det bra pigmentet då.. och fick pappas nästipp.
 
Och till sättet då? Jag blir bara mer och mer en Jeanette för varje dag som går, och jag är fasiken rädd för hur jag kommer bli när jag blir vuxen.. haha. Än så länge har jag iallafall inte hoppat på ett rullande tåg och hamnat i en svart vagn, bara för jag är en sån jäkla tidsoptimist.. eller råkat tagit personalhissen upp på Ikea och smygit runt för att försöka ta mig ner igen utan att bli sedd. Men det händer väl oxå. 
 
Fast nu skulle jag inte vara elak haha.. Och min mamma är ju faktiskt bäst på alla sätt och vis - nästan. Världens gollemamma, sisådär lagom (eller alldeles för mycket) trög som en mamma ska vara och någon som alltid funnits där för mig. Och 50? Nej. Det funkar inte. Hon har varken knopp eller kropp för det. Jag skulle säga 40, helt utan tvekan. 
 
Hoppas du får världens bästa dag, för det är du värd <3
 
 

 
 

Monday, February 3 08:14

Och nudå? Vi är i Stöten, Sälen, så här skas ut och pumpas puder! Iiiiihhh. 
 

KOMENTERA ?
Sofia

åh! grattis till din mamma! :D

2014-02-03 ❀ 16:08:57 http://skimmer.blo.gg
Ebba

För ca 6 månader konstaterade de på BUP att jag har ätstörning och jag har fått hjälp sen dess. Det har inte hjälpt, snarare blivit värre. Men jag vill bli frisk, det går bara inte. Hur gjorde du? Kan du se dig själv på ett bra sätt nu?

Svar: Sjukhushjälp kan vara piss. Snarare, den är piss. Sjukhus räddar liv - men det är allt. Jag själv kände oxå av att jag bara blev sjukare och sjukare under perioden jag hade sjukhuskontakt. Där allt var fokus vikt, siffror, viktuppgång, mängder, tider osvosvosv. Är det inte just det en anorektiker ska komma bort ifrån?
Så, jag flydde. Utan att riktigt bli friskförklarad. Flyttade hemifrån och bytte stad - till ett ställe där jag kunde bli frisk på mitt eget sätt, i min egen takt och hitta mig själv, på ett ställe där jag inte hade en stämpel som anorektiker.

Och vi ser ju hur det gick! Här står jag idag. Nästan 20 kg tyngre men inte känner jag mig fetare för det. Berömmer mig själv med fina ord istället för att kasta smuts på mig själv. Har förstått att kolhydrater inte bör uteslutas och är långt ifrån kaloriräkning. Vågen kastade jag rätt så fort och tillät mig inte väga mig igen förens det inte spelade någon roll för mig vad vågen stod på. Har lärt mig skillnaden på hälsosam och anorektiker och lyssnar jäkligt bra på kroppens signaler.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är frisk idag. Och det fixade jag på egen hand! Men självklart har jag även mina vänner, familj och pojkvän att tacka för allt grymt stöd på vägen - utan dem hade jag inte ens tagit första steget.

Jag säger inte att man ska fly från sjukhuset, bara för att jag gjorde det. Sjukhus räddar liv - och när det gått för långt är det just det som behövs först och främst. Men när det kommer till att få personer psykiskt friska från ätstörningen - då tycker jag sjukhusen borde tänka om lite.
Josefine

2014-02-08 ❀ 13:38:21



Namn

Mail

URL/Blogg
Latmask!


Trackback