Q/A del 1. Hälsa

 

Hur tog du dig ur anorexin? 

Jag har mina vänner och familj att tacka mycket för. Och jag är inte minst tacksam för att de finns kvar hos mig. Jag har verkligen världens bästa vänner och familj, måste jag säga. 

 

När du va sjuk, kommenterade dina vänner o familj din dåliga aptit, undervikt iprincip varje dag då? 

Alltså, jag kände ju hur de tittade och pekade och pratade om allt jag åt. Vilket jag tyckte var sjukt jobbigt. Men ändå inte så konstigt om jag tänker efter. 

 

Hur lång tid tog det för dig att bli så smal? Veckor, månader?

Jag gick ner ungefär 13 kg från juni - oktober 2010. I början gick det väl lite lagom långsamt, men när jag väl började rasa, så rasade jag verkligen. I slutet gick det sjuukt fort, jag bara tappade liksom. Efter det att jag fått hjälp gick jag ner yttligare drygt 2 kg under det. 

 

 
 
Gick du på någon behandling för den?

Jag hade sjukhusbehandling i nästan ett år. Som jag ska vara ärlig med att säga att jag flydde ifrån. Jag blev aldrig riktigt friskförklarad, men både mina föräldrar och min läkare litade på mig. Allt som hade med tvång, vägningar, scheman osv kände jag bara gjorde mig sjukare. Jag kände att jag skulle klara det mycket bättre på egen hand, självklart inte utan vänner och familj dock. 

 

 

Känner du någon annan än du själv som drabbats av anorexi?

Inte innan jag själv hamnade där. Det ”fanns lixom inte i min värld”. Har ju självklart pratat med andra drabbade senare, men inga jag håller daglig kontakt med nu och så...

 

Är du nöjd med din kropp idag? 

Ja och nej. Alltså, jag är sjukt mycket nöjdare med mig själv nu, accepterar mig själv på ett helt annat sätt och kan tycka saker jag tidigare mått dåligt över faktiskt är fina! 

 

Du har säkert redan skrivit det någonstans, men hur gjorde du egentligen med skolan efter anorexin och det? Halvtid, gick du om eller hur gjorde du? 

Till en början så orkade jag ju inte med skolan, vilket inte är så konstigt, och blev ”sjukskriven” eller vad man ska säga. Jag hade bara gått 2 månader av ettan, och gick inget mer på hela HT. 

Sen fick jag välja på att gå om ett år, eller att gå gymnasiet på 4 år. Och jag valde att gå om ett år. Vilket jag tycker var ett bra val, och det är inget jag varken tänker på eller känner av nu! Jag missade ju lixom ett år av mitt liv..

Efter jul, dvs hela VT, gick jag matte sv eng för att hålla igång de ämnena. Och både jag och min familj är skitglada över att jag orkade med det. 

 

Hur mkt gick du upp i vikt de första typ två veckorna med matschema, och ungefär hur mkt åt du? 

Under mina 2 veckor på sjukhuset gick jag gick upp 2 kg, om jag minns rätt. Jag trodde jag hade blivit tjock, och kände att jag inte skulle våga visa mig ute igen. Idiot, jag var skitsmal.. 

Mitt matschema var väl mer än vad en vanlig person skulle äta, och vad jag visste att mina vänner åt, vilket jag var sjukt förbannad över. Jag minns att jag skrek, sa fula ord och skämde ut mig totalt för min dietist. Men man fattar ju inte att man är tvungen att gå upp i vikt när man är sådär sjuk. Schemat man får är ju inget schema man behöver följa livet ut, det är bara till för att hjälpa en öka i vikt till en början och dessutom få in bra rutiner.  Dock inser jag nu, att det inte var riktigt lika mycket som jag trodde. 

 

Kan du berätta lite om hur det var när du var inlagd på sjukhuset för några år sen? ifall du fick dropp och sånt då eller åt av den "vanliga" maten, hur länge du var där och ifall du gick upp i vikt? 

Jag åt alltid den vanliga maten där, så det blev aldrig någon näringsdryck-ersättning eller dropp för mig :) Kände att ”vadtusan, jag älskar ju mat, så måste jag ändå få i mig någonting så äter jag hellre mat”. Kan dock inte säga att sjukhusmaten var någe vidare, men hällre lära sig äta riktig mat än vänja sig vid ersättningar. Däremot hade jag näringsdrycker tiden innan jag lades in. 

 

Känner du ngn skillnad i ditt mående om du jämför nu och med svälten? 

Oj, den skillnaden är så stor att det är sjukt. Det går inte att förstå om man inte själv varit där.

Tänk dig att aldrig kunna koncentrera dig, inte kunna njuta, vara i en helt annan värld långt borta, bara se negativt på allting, frysa konstant, inte orka någonting, för att bara nämna några saker.. Det är läskigt vad sjukdomen gör med en. 

 

Har du gått upp mycket i vikt sen dess? 

Ungefär 14 kilo tror jag. 

 

Är väldigt underviktig och vill så gärna sluta räkna kalorier men det känns nästan omöjligt. Och så fort jag ökar i vikt (det behöver bara röra sig om något hekto) känns känns det som att jag måste dra ner på maten igen. Du verkar kunna äta både "riktig mat" och onyttigheter idag utan att få ångest, hur lyckas man med det? Har du några tips som kan hjälpa mig att släppa matångesten och acceptera viktuppgång? 

Kasta vågen! Det gjorde jag för länge sen. Och när jag har vägt mig har det kunnat skilja 5 kilo sen sist, utan att man själv har märkt det. Det är just den där kontrollen som får dig att känna dig fet och tänka. Du märker inte några hekto/kilo hit och dit, det är något du kan gå +- dagligen. 

Och när vi kommer till det där med ångesten över att unna sig.. Jag minns så väl när jag kunde få ångest över en chokladbit i månaden typ.. nu drar jag lätt i mig 1 eller 2 chokladkakor en fredagskväll om jag så är sugen. Jag tror allting det beror på att jag tränar, är väldigt hälsosam och vet med mig om att jag mår bra - då behöver jag inte fundera så mycket över några chokladkakor hit och dit. 

 

Vad väger du nu? 

Eftersom jag vet att svar på sånadär frågor kan påvärka den sjuka så negativt så vill jag istället säga:

Vi alla väger olika. Vi alla har olika saker som väger, olika mängd muskler, olika benstomme [tror jag det heter] osvosvosv. 

Man ska inte mäta i vikt, egentligen inte ens med sig själv. Muskler väger mer än fett, det hoppas jag att alla är medvetna om.

 

Vad betyder din tatuering? 

”Fortis et liber". Det betyder ”Stark och fri” på latin, och svalorna därefter tillhör friheten. Hela tatueringen har med anorexin att göra. Dessutom tänker jag att jag inte kan hamna där igen, för då har jag gått emot min tatuering. 

 

 

Fick du konsekvenser av anorexin som fortfarande finns kvar? Tex dåligt hjärta eller låg puls 

Jag inbillade mig ett tag att mitt hjärta blivit svagt föralltid... men icke. Det är inget jag känner av nu. Vad jag vet? Jag hade nog bara inte gått upp tillräckligt i vikt då än.  

 

Anser du att du är helt frisk nu? isf, ungefär hur lång tid tog tillfrisknadsprocessen? 

Jag anser mig ungefär lika frisk som de flesta andra runt omkring mig - för jag anser att de flesta [iallafall tjejer] idag tyvärr idag har någon liten släng av ätstörning eller liknande i sig. 

Jag har inga stora problem när det gäller vikt, bli smalare eller något sånt där. Utan det jag har kvar att jobba med är att sluta se ner på mig själv och sluta "straffa andra genom att straffa mig själv".  

Det där med tiden dock är en jäkigt svår fråga.. Vissa delar kommer allt eftersom. Först kanske du inser vad du håller på med, sen kanske du bestämmer dig för vad det är du vill, sen kanske du kommer dit osvosv. Allt sker inte på ett kick liksom!

 

Hur många måltider äter du under en dag? Hur kan en vanlig matdag se ut? 

Oj. När jag får såna här frågor inser jag verkligen hur frisk jag blivit från Anorexin. För det är en sjuk fråga, faktiskt, det beror ju helt från dag till dag.. Om det är skola, om jag tränar, om det är vardag, helg osvosvosv. Går inte efter några speciella regler eller scheman, utan anpassar mig efter dag, sug och behov, typ. Ofta ser jag till att äta regelbundet, och käkar gärna frukt emellanåt.  

 

 

 

 Var hittar du alla fantastiska recept? 

Oj, överallt.. Bloggar, Ica, Arla, prova sig fram själv osvosvosv. Sparar alltid ner när jag hittar något spännande!

 

Favoritmaträtt?

Lax!!!!! Sen tacos. Och pappas mat. Och farmors mat, speciellt hennes stuvade spenat! Sen kan jag inte äta mat utan majs.  

 

Favorit DESSERT?
Jag är egentligen inget sötsaksfan. Tycker att fräsht är så mycket godare än sött, och ger dessutom bättre energi. Men ska det va så ska det va en mörk kladdig jäkla chokladkaka!

 

Jag har märkt att du gillar att baka och laga mat men du går på mediagymnasium? Är laga mat bara en ''hobby'' eller är det något du egentligen skulle vilja engagera dig mer i? 

Jag vet inte.. Jag gillar ju att pilla i köket och ha mig, mat träning och hälsa är ju några av mina intressen så något inom det skulle jag kunna tänka mig. Men just baka/laga mat på det sättet du förmodligen tänker på... nja :)

 

Hur ofta äter du choklad (haha)? 

Oj herrejävlar, OFTA. Skulle väl gissa på en 3 kakor i veckan eller något, minst :) Det är lixom något jag köper när jag är glad, ledsen, som belöning, som tröst, när jag har tråkigt, när jag vill mysa osvosvosv. 

 

Vart köper du jordnötssmöret till den nyttiga chokladmossen?

Åh jordnötssmör - min nya drog! Du hittar det på ICA :)

 

Hur hinner du fixa sånna fina frukostar hela tiden? 

Jag planerar in frukost i när jag planerar när jag ska gå upp på morgonen. För mig är frukosten sjukt viktig. Den påverkar humöret, orken, och ja faktiskt hela dagen. Det handlar om att gå upp någon halvtimma tidigare, och det är sjukt värt det :)

 

Vad brukar du ha för pålägg på dina mackor? 

I stort sätt alltid keso med avokado & ägg med kalles randiga. Det är så Josefine det kan bli! Går verkligen inte sluta älska. Jag har haft perioder då jag hellre viljat ha det än riktig mat haha.. Nuförtiden har jag alltid skinka/salami/kalkon under oxå [ja, det funkar prima till kaviar ;)!]

 

  

Äter du någonsin flingor med mjölk typ? 

Nej ush, tänker inte ens på att det finns haha.. Det är inte riktigt min typ av mat :)

 

 

Hur ofta tränar du? 

Jag försöker få in gym 3 gånger i veckan :) Sen blir det någon promenad/joggingrunda utöver det. Allt beror på vecka. Ibland blir det bara 2ggr gym om ens det, och ibland blir det så mycket som 4-5. Vanligtvis 3 :)

 

 Vilken är din favoritsport? 

Ridning! 

Är ingen riktig sportmänniska av mig. Har svårt för sporter med kroppskontakt, är ganska feg av mig, bollrädd osv. Utan jag gillar det individuella som kondition-, styrketräning, ridning.. ja ni fattar! Har dock provat på det mesta när jag var liten!

 

Har du dansat någon gång i ditt liv? alltså balett, jazz eller liknande? 

Faktiskt! När jag var 7 år provade jag på både Balett och Aerobic.. men inte mer än så och jag var ju liten då! Har dansat lite i skolan men jag är ganska klumpig av mig och har inte så bra kroppskontroll tror jag haha! Lättare sagt: Jag suger på det! Önskar dock att jag hade dansat, för det verkar ju sjukt kul :)

 

 

 


KOMENTERA ?
soelas

Riktigt kul att läsa dina svar!
Tror att min viktnedgång såg ut nästan som din. 10-12 kg under sommaren och sedan ytterligare något enstaka i början av behandlingen.
GRYMT att du tagit tillbaka det du tappade! :) Kram

2013-03-14 ❀ 09:07:27 http://soelas.se/
Rebecka

Tack för en väldigt intressanta svar. Vill bara säga att du är bäst!! Så bra och önskar all fortsatt lycka i livet! :D

2013-03-14 ❀ 10:14:38
Emelie

Hejsan, jag har en fråga. Jag fick diagnosen anorexia i början av december förra året. Jag har haft öppen vård och förbjöds all form av aktivitet. Det har snart gått fyra månader och jag har fortfarande totalförbud på alla former av fysisk aktivitet. Jag får inte ens borsta på min häst. Det ända jag får göra är att gå 40 % i skolan och då får jag skjuts ända fram till porten. Det ger mig ingen motivation att äta om jag ändå aldrig får börja röra på mig.

Det som är mest frustrerande är att när jag läser andras bloggar så har dom fått gå promenader nästan under hela tiden dom har haft kontakt med ätstörnings enheten, även om dom har haft sluten vård. Och dom ser ut att ha haft en mycket svårare anorexi än mig. Så jag undrar hur det såg ut för dig med aktivitet under tiden du var sjuk? Haha oj vad långt men hoppas du förstår. Du har en underbar blogg, tack!

Svar: Jag förstår precis vad du menar. För jag fungerar på exakt samma sätt!
När man rör på sig, tränar osv blir man hungrig på ett annat sätt. Man [när man kommit till det friska] känner att kroppen behöver mat. Och träning är till för att bygga upp kroppen, inte bryta ner. Det är en sak som gjorde det lättare för mig att börja äta mer tror jag. Jag älskar mat, jag älskar träning och de två sakerna hör ihop på något sätt och vis. Du behöver äta för att träna, kroppen behöver energi. Därför är det nu helt naturligt för mig att äta!
Och man mår bra av att röra på sig. Så det där tycker jag bara är dumt. Det är som att hålla fast dig och "tvinga" dig bli "frisk". Det som dom tror är Friskt. Men jag vet, det fungerar inte så för en ätstörd. Man behöver ta det i sin egen takt, och man behöver få känna ATT MAN MÅR BRA.

Självklart förstår man nu i efterhand att man inte kunde röra på sig under en period när det var som värst.

Men om jag skulle vara du, eller om jag skulle vara jag för några år sedan, så skulle jag be om en promenad eller något liknande med isåfall utökat matschema ifall du har sådant :) Jag menar kroppen mår ju somsagt bara bra av att få röra på sig, OCH DU MÅR BRA. Förmodligen!
Josefine

2013-03-16 ❀ 18:06:30
Maja

Ååhh du svarade! Tack så jättemycket! Dags att kasta vågen nudå :)

Svar: Heelt rätt! Kasta vågen är det bästa jag har gjort!
Josefine

2013-03-16 ❀ 22:45:08
Christine

Det är länge sedan jag hade diagnosen aneroxia, jag var 17 o vägde 32. Jag är nästan 40 nu. Hittade hit av en slump. Tycker du är så stark och bra. Så kloka saker du skriver. Jag är frisk, men känner av min sjukdom i omgångar, när jag är ledsen. jag har liksom ingen glädje med maten. Vet ibland inte riktigt vad jag skall göra med det.
Min familj tycker jag är jättekonstig med maten fortfarande, men jag har vant mig. Konstigt det där att jag sitter och skriver till dig, fast samtidigt inte kanske. Ibland vill man bara känna samhörighet med någon som har haft liknande historia. Jag skall försöka bli duktigare på mat, skall läsa dina recept och finna inspiration...skall försöka i alla fall..Tycker du är duktig..Heja dig.<3

Vänliga hälsningar
Christine

Svar: Åh, men shit, tack<3 Blir alltid så himlans himlans glad av att höra sånt här! Det stärker mig än mer!Anorexia är värkligen en hämsk sjukdom på alla sätt och vis. Ingen borde behöva vara där, men det är ju så sjukt svårt att förstå om man väl är sjuk..
Du är inte konstig. Absolut inte. Isåfall har jag varit minst lika konstig, och en massa andra tjejer med oss. Du är bara sjuk. Och att bli sjuk är inget man kan rå för, men att ta sig upp är något man kan kämpa för! Det är att vara stark! Och jag kan lova att du är minst lika grym och stark själv som jag är!!
Kram på dig!
Josefine

2013-08-09 ❀ 20:16:57
Alexandra

Vilken fantastiskt fin tatuering!

Svar: Åh visst är den! Totalnöjd!
Josefine

2013-09-22 ❀ 16:32:05 http://ninetieskid.blogg.se/



Namn

Mail

URL/Blogg
Latmask!


Trackback