nye

 
Dom är för bra dom där. Mina absolut närmaste vänner. Så jävla bra. Skulle väl snarare kalla dem familj än vänner. Och okej, faktum är ju att två utav dem faktiskt är familj. Min lillasyster till höger. Och Sara som bara sådär kom in i vårat liv för cirka ett år sedan och visade sig vara syssling med våran pappa. Men annars. Alla är familj. Dom där är familj. 
 
 
En självklarhet att fira nyår med dem. Vi skålade, lagade trerätters och vips så hade vi tydligen bjudit in till ett spontanpartaj hemma hos mig. Det var fint. Vi spelade spel, skrattade, drack oss fulla och sprang ner och kollade på raketerna i stan. Det var himla kul!
 
 



Årets jubild(er)

 
Årets julbilder med syrran. Vi har som tradition att ta en årets julbild sedan 2013. Haha, det kanske börjar bli lite tråkigt och tjatigt nu. Liksom "här står vi och tar en likadan bild som förra året". För faktum är att de ser ju ungefär likadana ut.. Vi har inte förändrats så himla jättemycket de senaste fem åren, haha.. Om man bortser att jag pendlat runt 20 kg upp och ned i vikt, så har jag inte gjort någon större förändring på cirka tio år. Shit, vad gammal jag lät?!
 
 
Tja, men här är iallafall årets julbilder 2018. 
 



15% hos ICANIWILL

 
Har ju alltså gått och blivit ambassadör för ICANIWILL. Hur fint?! Har alltid tyckt att ICIW har så jädrans snygga kläder. Ett utav mina favoritmärken när det gäller träningskläder. Så när de tog kontakt med mig, så var jag inte sen med att haka.
 
 
Dessutom fick jag en rabattkod att dela med mig utav till er: 15% när ni handlar hos ICIW med koden "joosefine15". Vill dessutom säga att även jag betalar för mina kläder, med en viss rabatt. Detta är alltså inget jag gör för att "sälja", utan för att jag faktiskt gillar detta märke. 
 
 
Både detta linne och detta tights är seamless. Så jädrans skönt! Linnet hittar ni här och tightsen här.
 
Jag har i vanliga fall XS/S i både tights och linnen och använder S i dessa. Beställde XS först i tightsen, då jag brukar tycka att töjbara material gör sig bäst när de själva får töja sig och forma sig, men fick inte på mig dem. 
 



Kaffe-adventskalendern

 
Fick alltså både Kaffe-adventskalendern och Te-adventskalendern från Nabo i år igen. Precis som förra året. Och te-kalendern har jag haft ännu flera år. Tack till mina allra närmaste tjejer och min mamma. Verkligen total-älskar dessa!
 
 
Det ända jag saknar är en chokladkalender. Men choklad lyckas man ju äta varje dag ändå såhär års. Så de gör väl inte så mycket. Jag har ju dessa finingar att öppna iallafall!
 
 



Jag kommer att göra en bröstförstoring. Idag

Det är ingenting jag kommer att kunna dölja och därför vill jag få förklara mig och min anledning. Jag vill inte att folk ska titta, fundera, döma och snacka. Jag vill själv ha sagt varför jag gör detta.
 
Sen är det okej att tycka och tänka precis vad man vill. Jag är beredd på det, speciellt med tanke på min bakgrund. Egentligen ska jag inte behöva förklara mig. Men med tanke på min bakgrund, så känner jag att jag faktiskt behöver det.
 
 
Mitt syfte är att lugna lite spöken och förhoppningsvis känna mig bekvämare i mina proportioner och en större kropp. Inte för att jag egentligen känner att jag behöver ha stora bröst. Jag hade gärna fortsatt vara cool i mina små tuttar. 
 
När jag började gå ner i vikt, sommaren 2010, så var en utav mina anledningar att ”matcha resten utav min kropp till mina nästintill obefintliga minituttar”. Men det funkar inte så. Hela jag vart mindre och mina proportioner förblev detsamma. Hela jag försvann istället.
 
Mina små tuttar har alltid fått mig att tro att jag är tjock, fast jag innerst inne vetat att jag aldrig har varit det. För att de är så extremt små och resten utav min kropp är just "större". Jag fyller liksom inte en ut en 70 A. 
 
 
Egentligen är jag inte för skönhetsoperationer, utan tycker snarare att man ska jobba med att tycka om sig själv. Tro mig, jag har försökt stoppa mig själv.  Men detta är någonting som stjält energi ifrån mig i över 10 års tid. Och jag tänker liksom inte inte låta det stjäla 10 år till. Tro mig, jag har tänkt igenom detta tusen gånger om. I flera års tid. Jag skulle aldrig kasta ut så jäkla mycket pengar på något så ”onödigt” om jag inte var säker på att det skulle lugna mig. Och jag kommer heller inte rekomendera någon annan att göra det heller. 
 
Men jag är sjukt jäkla taggad. Jag har ju somsagt velat detta i över tio års tid. Har jag lovat mig själv att jag inte får hugga på mig själv efter detta. Nu har jag tagit tag i att fixa det som jag tror alltid varit den största boven. Och där får det vara nog. För visst är jag egentligen fin som jag är. 



Bae ∞

 
"She's my bestfriend, of course I'm going to tell her every thing you just said"
 
 
Jobbhelg, lönehelg och födelsedagshelg. Nä men hörrni, nu ska jag ut och käka och fira min födelsedag med ett gäng utav mina bästa girls. Bland anna bruttan här ovan ❤︎
 
 
Jag ska ju (varför säger jag 'ju', det är ju typ nästan ingen som vet förutom mina närmsta och några till) operera mig på måndag förmiddag och kommer därför at ta det ganska så lugnt med alkoholen. Men kul ska vi ha! Och trevligt. Jotack, det ska vi. 
 
 



• en asbra frukostskål och en asbra vän

inlägget innehåller annonslänkar till bodystore.com

 
 

Rosa smoothie

1 pers {ca mått}
 
1 dl frusna hallon
1 dl frusna fikon
1 stor mogen banan
en skvätt vatten/valfri mjölk/juice

FÖR EXTRA NÄRINGSBOOST

1 tsk maca
1 tsk lucuma
 
1. Mixa alla ingredienser i en mixer till en slät smoothie 2. Häll upp i en skål och toppa med en massa gottigheter
 
 
 
Sådär såg det ut en morgon när min pingla Linn goforfit.se var hos mig sist. På halloween, nu i början av november. Vi fick två kalasmorgnar med härliga frukostskålar och en festkväll därimellan. Hur fint?! 
 
 

20% hos bodystore

För er som missat det så kör bodystore.com med 20% rabatt på allt under Black friday med koden ALLT20. Fet-tips!
 



24 ⭐︎ It's my birthday

 
23 november 1994. Det är tjugofyra år sedan. Idag fyller jag alltså 24. Hur sjukt? Hur vart jag 24? Tyckte nyss jag var 16? Äh, jag må ha blivit gammal.. men jag är fortfarande ung och har hela livet framför mig. 
 
 
Påtal om 16 år. Jag minns fortfarande när jag vaknade på min sextonde födelsedag, sjuk i anorexi, och det första jag tänkte var "jag blev iallafall 16 år". Jag minns hur jag flera gånger dagarna tidigare trodde att jag skulle falla ihop medans jag var ute på promenad. Ute på promenad som jag egentligen inte ens fick vara ute på. Som jag ändå var ute på, för att jag alltid vetat hur jag ska lyckas få precis som jag vill. Jag var helt ärligt inte säker på att jag skulle ta mig hem. Jag var nästan helt säker på att jag inte skulle ta mig hem. Och hur jag somnade om kvällen med handen om hjärtat. För att vara säker på att det fortfarande slog, saknta men säkert. Jag är så jäkla tacksam att det inte blev så. Att min kropp var stark och kämpade för mig - när jag kämpade mot den. Att jag inte bara blev 16. 
 
 



be thankful, you're blessed. Life is too short to be so stressed

 
Terapi för mig: frisk luft och motion i kombination. Antingen tillsammans med en vän eller med musik på hög volym. 
 
 
Det liksom lugnar själen, samtidigt som det piggar upp mig och får mig på bättre humör. Slänger iväg elaka tankar, gör mig kreativ och pepp på livet. Jag tänker på allt, samtidigt som jag inte tänker på någonting. Det är så jävla skönt. 
 
 
Man kan få för mycket av det goda. Tro mig, jag har missbrukat promenader en gång i livet. Men i rätt mängd och med rätt relation till det - och en gó balans i livet - så är det bland det härligaste som finns. Glöm inte bort att en aktiv kropp kräver mer mat!



x4

 
 



Det har gått åtta år sedan jag blev sjuk

12 oktober 2010. Då jag blev diagnoserad med Anorexia nervosa. Då mitt liv vände från det ena helvetet, till ett annat. Jag var knappt 16 år, hade precis börjat gymnasiet. Det är 8 år sedan nu. 
 
 
I över åtta års tid har mitt liv handlat om att jobba emot psykisk ohälsa. Mer eller mindre från dag till dag. Helt ärligt, så minns jag faktiskt inte hur det är att inte kriga mot spöken.
 
Men jag har ändå lärt mig något så otroligt mycket på vägen, sådant som jag förmodligen aldrig hade insett annars. Fast jag skulle inte önska en enda människa att behöva gå den väg jag gått, för att lära sig det jag lärt mig.
 
För jag har samtidigt förlorat så, så mycket. Anorexi tar livet ifrån en. Man är där, fast ändå inte där. Livrädd för att leva, minst lika rädd för att dö. Levande, fast mer eller mindre död. Orkar ingenting, men krigar ändå. Sjukt jäkla svag, fast ändå sjukt jäkla stark. 
 
 
Psykisk ohälsa är ingenting man väljer, psykisk ohälsa kan drabba vem som helst och psykisk ohälsa är ingenting man skämtar bort. Det var ingen som trodde att det skulle hända mig.
 

 
Visst är det väl ändå lite läskigt att öppna sig sådär. Jag visar mig svag. Jag som egentligen är en person som vill visa mig coolare och hårdare än vad jag är. 
 
Mitt syfte har aldrig varit att söka uppmärksamhet eller att någon ska tycka synd om mig. Jag vill inte låtsas att mitt liv är perfektare eller enklare än vad det är. Jag vill inte att någon ska känna sig konstig, udda eller ensam - bara för att man har spöken i skallen som ställer till det ibland.
 
Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Precis vem som helst. Och man är absolut inte konstig för det.
 
Genom att öppna sig, kan vi få fler att öppna sig. Och att prata gör gott. Att prata är sunt och kan hjälpa en framåt på vägen. Ingen mår bra utav att hålla skit inom sig. Ingen mår bra utav att känna sig ensam. 



"Balance is the key. In every thing you do.."

 
Home. Mitt vardagsrum. Det ser lite gladare ut för tillfället dock. Har en rosa liten blomma i vasen också. Och jag har en ny (rosa, sammet!!!) soffa påväg. Bilderna råkar nämligen vara ifrån januari. 
 
 
“Balance is key. In everything you do. Dance all night long and practice yoga the next day. Drink wine but don’t forget your green juice. Eat chocolate when your heart wants it and kale salad when your body needs it. Wear high heels on Saturday and walk barefoot on Sunday. Go shopping at the mall and then sit down and meditate in your bedroom. Live high and low. Move and stay still. Embrace all sides of who you are and live your authentic truth! Be brave and bold and spontaneous and loud and let that complement your abilities to find silence and patience and modesty and peace. Aim for balance. Make your own rules and don’t let anybody tell you how to live according to theirs.”
- Rachel Brathen
 

 
Älskar. Hur bra är hon inte? Precis så jag försöker leva. Ungefär. Balanserat. Galet ibland, återhämtning imellan varven. Inga strikta regler och pekpinnar. Leva helt enkelt. Så himla bra. 
 
 
Är så jävla kär i tavlorna. Båda kommer från Desenio
 
 



because when you stop and look around this life is pretty amazing

 
Häst för mig är så blandade känslor. Det är stress, samtidigt som det är terapi. Det kan kännas som ett måste, samtidigt som det är något jag är otroligt tacksam för att kunna ha i mitt liv. Det kan få mig att känna mig så världelös, samtidigt som det kan få mig att släppa allt. Men en sak är säker: min häst är så himla fin. Så himla fin på alla sätt och vis. Och jag är tacksam att kunna få ha han i mitt liv. Tacksam att kunna dela han med min familj. Tacksam för att kunna ha häst på halvtid. Otroligt tacksam. 



Rosa smoothie och en himla bra vän

inlägget innehåller annonslänkar

 
 

Rosa smoothie

1 pers {ca mått}
 
1 dl frusna hallon
1 dl frusna fikon
1 stor mogen banan
0.5 dl vaniljprotein
en skvätt vatten/valfri mjölk/juice

för extra näringsboost

1 tsk maca
1 tsk lucuma
1 tsk nässelpulver
 
1. Mixa alla ingredienser i en mixer till en slät smoothie 2. Häll upp i en skål och toppa med en massa gottigheter
 
 
 
Sisådär såg det ut andra morgonen när Denise var nere hos mig. Hur fint?! Bakisfrulle när den är som bäst. 
 
 



Emma, 28 år ung (och 22 år kvar till 50)

 
I augusti fyllde min bästa vän 28 år. Hon är ett av alla bevis på att 28 verkligen inte är en ålder. 28 år klok, om inte mer, men fortfarande ung, energifylld och galen. 
 
 
Eftersom att det fortfarande var sommar och fullt upp på helgerna, med en massa olika saker som hände, så lyckades vi inte få till en födelsedagsfest. Istället samlades vi på självaste födelsedagen med fika och mys. Vi fem närmaste. Himla mysigt!
 
 
Sara hade bakad hälsosamma chokladkakor och så vägde vi upp det med lite delicatobollar. Balans u know. ;]