Det har gått åtta år sedan jag blev sjuk

12 oktober 2010. Då jag blev diagnoserad med Anorexia nervosa. Då mitt liv vände från det ena helvetet, till ett annat. Jag var knappt 16 år, hade precis börjat gymnasiet. Det är 8 år sedan nu. 
 
 
I över åtta års tid har mitt liv handlat om att jobba emot psykisk ohälsa. Mer eller mindre från dag till dag. Helt ärligt, så minns jag faktiskt inte hur det är att inte kriga mot spöken.
 
Men jag har ändå lärt mig något så otroligt mycket på vägen, sådant som jag förmodligen aldrig hade insett annars. Fast jag skulle inte önska en enda människa att behöva gå den väg jag gått, för att lära sig det jag lärt mig.
 
För jag har samtidigt förlorat så, så mycket. Anorexi tar livet ifrån en. Man är där, fast ändå inte där. Livrädd för att leva, minst lika rädd för att dö. Levande, fast mer eller mindre död. Orkar ingenting, men krigar ändå. Sjukt jäkla svag, fast ändå sjukt jäkla stark. 
 
 
Psykisk ohälsa är ingenting man väljer, psykisk ohälsa kan drabba vem som helst och psykisk ohälsa är ingenting man skämtar bort. Det var ingen som trodde att det skulle hända mig.
 

 
Visst är det väl ändå lite läskigt att öppna sig sådär. Jag visar mig svag. Jag som egentligen är en person som vill visa mig coolare och hårdare än vad jag är. 
 
Mitt syfte har aldrig varit att söka uppmärksamhet eller att någon ska tycka synd om mig. Jag vill inte låtsas att mitt liv är perfektare eller enklare än vad det är. Jag vill inte att någon ska känna sig konstig, udda eller ensam - bara för att man har spöken i skallen som ställer till det ibland.
 
Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Precis vem som helst. Och man är absolut inte konstig för det.
 
Genom att öppna sig, kan vi få fler att öppna sig. Och att prata gör gott. Att prata är sunt och kan hjälpa en framåt på vägen. Ingen mår bra utav att hålla skit inom sig. Ingen mår bra utav att känna sig ensam. 



"Balance is the key. In every thing you do.."

 
Home. Mitt vardagsrum. Det ser lite gladare ut för tillfället dock. Har en rosa liten blomma i vasen också. Och jag har en ny (rosa, sammet!!!) soffa påväg. Bilderna råkar nämligen vara ifrån januari. 
 
 
“Balance is key. In everything you do. Dance all night long and practice yoga the next day. Drink wine but don’t forget your green juice. Eat chocolate when your heart wants it and kale salad when your body needs it. Wear high heels on Saturday and walk barefoot on Sunday. Go shopping at the mall and then sit down and meditate in your bedroom. Live high and low. Move and stay still. Embrace all sides of who you are and live your authentic truth! Be brave and bold and spontaneous and loud and let that complement your abilities to find silence and patience and modesty and peace. Aim for balance. Make your own rules and don’t let anybody tell you how to live according to theirs.”
- Rachel Brathen
 

 
Älskar. Hur bra är hon inte? Precis så jag försöker leva. Ungefär. Balanserat. Galet ibland, återhämtning imellan varven. Inga strikta regler och pekpinnar. Leva helt enkelt. Så himla bra. 
 
 
Är så jävla kär i tavlorna. Båda kommer från Desenio
 
 



because when you stop and look around this life is pretty amazing

 
Häst för mig är så blandade känslor. Det är stress, samtidigt som det är terapi. Det kan kännas som ett måste, samtidigt som det är något jag är otroligt tacksam för att kunna ha i mitt liv. Det kan få mig att känna mig så världelös, samtidigt som det kan få mig att släppa allt. Men en sak är säker: min häst är så himla fin. Så himla fin på alla sätt och vis. Och jag är tacksam att kunna få ha han i mitt liv. Tacksam att kunna dela han med min familj. Tacksam för att kunna ha häst på halvtid. Otroligt tacksam. 



Rosa smoothie och en himla bra vän

inlägget innehåller annonslänkar

 
 

Rosa smoothie

1 pers {ca mått}
 
1 dl frusna hallon
1 dl frusna fikon
1 stor mogen banan
0.5 dl vaniljprotein
en skvätt vatten/valfri mjölk/juice

för extra näringsboost

1 tsk maca
1 tsk lucuma
1 tsk nässelpulver
 
1. Mixa alla ingredienser i en mixer till en slät smoothie 2. Häll upp i en skål och toppa med en massa gottigheter
 
 
 
Sisådär såg det ut andra morgonen när Denise var nere hos mig. Hur fint?! Bakisfrulle när den är som bäst. 
 
 



Emma, 28 år ung (och 22 år kvar till 50)

 
I augusti fyllde min bästa vän 28 år. Hon är ett av alla bevis på att 28 verkligen inte är en ålder. 28 år klok, om inte mer, men fortfarande ung, energifylld och galen. 
 
 
Eftersom att det fortfarande var sommar och fullt upp på helgerna, med en massa olika saker som hände, så lyckades vi inte få till en födelsedagsfest. Istället samlades vi på självaste födelsedagen med fika och mys. Vi fem närmaste. Himla mysigt!
 
 
Sara hade bakad hälsosamma chokladkakor och så vägde vi upp det med lite delicatobollar. Balans u know. ;]



eat diamonds for breakfast and shine all day

inlägget innehåller annonslänkar

 
 

Rosa smoothie

1 pers {ca mått}
 
1 dl frusna hallon
1 dl frusna fikon
1 stor mogen banan
en skvätt vatten/valfri mjölk/juice

för extra näringsboost

1 tsk maca
1 tsk lucuma
 
1. Mixa alla ingredienser i en mixer till en slät smoothie 2. Häll upp i en skål och toppa med en massa gottigheter
 
 
När Denise var här på besök, hela vägen från Halmstad, så kickade vi en utav morgnarna sisåhär. 
 
 
Vi pressade en juice på morötter, apelsiner och äpplen. Toppade smoothien med en jäkla massa jordnötssmör, kolasås, bipollenhampafrönkokoschips och frusna hallon. Och så hade vi vattenmelon till det. Mmm!



Back to the 90s

inlägget innehåller reklamlänkar

 
 
Gårdagen var något så äckligt jäkla bra. Livets fest med livets människor typ. Back to the 90s. 
 
 


Outfit

Byxor - Gina tricot, här / Topp - Gina tricothär
 
 
 
Älskar verkligen det där gänget. Skrotgyms-människor. Folk har mycket fördommar om skrotgym. Jag har alltid fastnat för skrotgym. I båda städer jag bott. Folk är så varma och härliga. En gó blandning av folk som ändå klickar bra tillsammans. Som en liten gó familj. Jag älskar. Så är det iallafall på vårat lilla skrotgym. Västerviks Atletklubb. 
 
 
Vi höll oss först utomhus och lekte lekar uppdelade i lag, fortsatte hemma med 90-talsmusik och dans och avslutade med utgång. 
 
 
Och det bästa med 90-tema? Man kan ha kläder man använder även annars. Behövde bara släppa ner frillan och ta bort halsbandet, så var man redo att dansa resten av natten på våran lilla nattklubb där Peg Parnevik var gäst. Jo, jag hade verkligen skitskoj. 
  
 



"Jag är tjock, ful och äcklig"

 
Jag är tjock, ful och äcklig. Det är ord  jag sagt till mig själv dagligen i störst del utav mitt liv. Iallafall så länge jag kan minnas. 
 
 
Det är så sjukt det där. För innerst inne vet jag ju att inget utav det där stämmer. Jag är varken tjock, ful eller äcklig. Och jag har aldrig varit det. 
 
 
Men en sak är säker. Det hjälpte inte ett piss att gå ner en massa kilo i vikt. För jag tyckte att jag var precis lika tjock, ful och äcklig när jag vägde sisådär 20 kilo mindre. Skillnaden vart att jag tappade all energi och vart mer död än levande. Det som kräver en förändring är sällan kroppen, utan sättet man ser på sig själv. 
 



Enkelt, lyxigt

 
Vad ska vi käka? Kommer ju inte få mat förns närmare 10 om vi ska börja laga något. Vi gör tapas. I så enkel form som möjligt. Perf. Sagt och gjort. 
 
 
Vi köpte kryddig veg-korv, gravad lax, brieost, knäckebröd, vindruvor, färskost med smak och vattenmelon. Så mycket mer behövdes inte. Vin till det. Och en utekväll på det. Hur fint som helst. 
 
 



I love that we have so many inside jokes that other people never know what we are talking about.

 
Min lillasyster fyllde 21 i onsdags. Det firade vi med Ben & Jerry's och sleep over. Ikväll ska hon firas igen. Det blir klackarna i taket!
 



Jo, jag gillar att inspireras utav mig själv

 
Läs blogg.se's fredagssnack med mig här



#bestfriendgoals

 
Vad vi gör bäst. Mina bästa vänner och jag. Har frulledejter. När scheman matchar. Så himla bra. Umgås, snacka skit, äta gófrulle och dricka lite för mycket kaffe. Det är fint det. 
 
 
Igårmorse hade jag över Emma på denna bowl. Så himla fint. Brukar ni frulledejta?



Nu har jag haft mens i ett år - efter 7 års uppehåll

Japp. I augusti förra året fick jag min första mens. Min första riktiga mens på 7 år. Anorexia bryter ner kroppen och stänger av funktioner. Och jag trodde att den funktionen skulle förbli avstängd på heltid. För det var så min läkare sa. "Är din mens inte tillbaka på ett år, är det förmodligen kört"
 
 
Visst hade jag mens. Jag hade haft mens i 2,5 år när den försvann. Och jag hade även mens när den försvann. "Du har inte mens" sa min läkare. "Eh, jo?" sa jag. "Det är för du käkar p-piller, det ger kroppen en fejkmens". Och visst hade han så rätt. Jag slutade med p-piller och fick aldrig tillbaka någon riktig mens igen. 
 
Men nu har jag haft mens i ett år. Mer eller mindre regelbundet. Och den har kommit helt utav sig själv. Utan hormoner eller annan hjälp. Helt naturligt. Hur sjukt? Hur jäkla underbart? Jag fick tillbaka min mens påriktigt. Och idag har jag mens för 12:e gången. 
 
Det är fasiken värt att fira. Det ska firas!
 

 
Anorexia är inte att leka med. Anorexia bryter ner en, såväl psykiskt som fysiskt. Det är så mycket mer än att bara vara smal och ha problem med maten. Psykisk ohälsa är det äckligaste jag vet. Det finns inget som är så onödigt. Men det är inte ett val man gör. 



Morgonpromenad vid vattnet

 
Terapi. Kombinationen frisk luft, motion, en bra vän och skitsnack är så jävla underbar. Och vid vattnet, helst. Det jag behöver för att känna mig nöjd och glad ungefär. Så himla underbart. 
 
 
Somsagt, i helgen var Denise här hos mig. Hon som är van att ta promenader vid vattnet på Västkusten, fick haka på min favoritrunda här på Östkusten.
 
 
Sjukt svårslagen igångkick av en fortsatt riktigt bra lördag. 
 
 



Guldkantspizza

 
I fredags (eller fredes som man säger med Denises dialekt) kom Denise till mig för att stanna tills idag, söndag. En tjej jag känner sedan många år tillbaka genom bloggen och att vi var sjuka samtidigt. Hon hade vägarna förbi min hemstad sommaren 2015 och sedan dess har vi valt att träffas en gång om året i en av våra hemstäder. Vi är alltså uppe i fjärde året nu. Lite kul, då vi båda bor i varsin av Sveriges topp 4 sommarstäder, fast på varsin kust. Halmstad och Västervik.
 
 
I fredags när hon landat beställde vi hem fredagspizzan från en finare restaurang i stan. Så.himla.goda.pizzor. En med skaldjur och en med chevré. Perfektion.