because when you stop and look around this life is pretty amazing

 
Häst för mig är så blandade känslor. Det är stress, samtidigt som det är terapi. Det kan kännas som ett måste, samtidigt som det är något jag är otroligt tacksam för att kunna ha i mitt liv. Det kan få mig att känna mig så världelös, samtidigt som det kan få mig att släppa allt. Men en sak är säker: min häst är så himla fin. Så himla fin på alla sätt och vis. Och jag är tacksam att kunna få ha han i mitt liv. Tacksam att kunna dela han med min familj. Tacksam för att kunna ha häst på halvtid. Otroligt tacksam. 



Rosa smoothie och en himla bra vän

inlägget innehåller annonslänkar

 
 

Rosa smoothie

1 pers {ca mått}
 
1 dl frusna hallon
1 dl frusna fikon
1 stor mogen banan
0.5 dl vaniljprotein
en skvätt vatten/valfri mjölk/juice

för extra näringsboost

1 tsk maca
1 tsk lucuma
1 tsk nässelpulver
 
1. Mixa alla ingredienser i en mixer till en slät smoothie 2. Häll upp i en skål och toppa med en massa gottigheter
 
 
 
Sisådär såg det ut andra morgonen när Denise var nere hos mig. Hur fint?! Bakisfrulle när den är som bäst. 
 
 



Emma, 28 år ung (och 22 år kvar till 50)

 
I augusti fyllde min bästa vän 28 år. Hon är ett av alla bevis på att 28 verkligen inte är en ålder. 28 år klok, om inte mer, men fortfarande ung, energifylld och galen. 
 
 
Eftersom att det fortfarande var sommar och fullt upp på helgerna, med en massa olika saker som hände, så lyckades vi inte få till en födelsedagsfest. Istället samlades vi på självaste födelsedagen med fika och mys. Vi fem närmaste. Himla mysigt!
 
 
Sara hade bakad hälsosamma chokladkakor och så vägde vi upp det med lite delicatobollar. Balans u know. ;]



eat diamonds for breakfast and shine all day

inlägget innehåller annonslänkar

 
 

Rosa smoothie

1 pers {ca mått}
 
1 dl frusna hallon
1 dl frusna fikon
1 stor mogen banan
en skvätt vatten/valfri mjölk/juice

för extra näringsboost

1 tsk maca
1 tsk lucuma
 
1. Mixa alla ingredienser i en mixer till en slät smoothie 2. Häll upp i en skål och toppa med en massa gottigheter
 
 
När Denise var här på besök, hela vägen från Halmstad, så kickade vi en utav morgnarna sisåhär. 
 
 
Vi pressade en juice på morötter, apelsiner och äpplen. Toppade smoothien med en jäkla massa jordnötssmör, kolasås, bipollenhampafrönkokoschips och frusna hallon. Och så hade vi vattenmelon till det. Mmm!



Back to the 90s

inlägget innehåller reklamlänkar

 
 
Gårdagen var något så äckligt jäkla bra. Livets fest med livets människor typ. Back to the 90s. 
 
 


Outfit

Byxor - Gina tricot, här / Topp - Gina tricothär
 
 
 
Älskar verkligen det där gänget. Skrotgyms-människor. Folk har mycket fördommar om skrotgym. Jag har alltid fastnat för skrotgym. I båda städer jag bott. Folk är så varma och härliga. En gó blandning av folk som ändå klickar bra tillsammans. Som en liten gó familj. Jag älskar. Så är det iallafall på vårat lilla skrotgym. Västerviks Atletklubb. 
 
 
Vi höll oss först utomhus och lekte lekar uppdelade i lag, fortsatte hemma med 90-talsmusik och dans och avslutade med utgång. 
 
 
Och det bästa med 90-tema? Man kan ha kläder man använder även annars. Behövde bara släppa ner frillan och ta bort halsbandet, så var man redo att dansa resten av natten på våran lilla nattklubb där Peg Parnevik var gäst. Jo, jag hade verkligen skitskoj. 
  
 



"Jag är tjock, ful och äcklig"

 
Jag är tjock, ful och äcklig. Det är ord  jag sagt till mig själv dagligen i störst del utav mitt liv. Iallafall så länge jag kan minnas. 
 
 
Det är så sjukt det där. För innerst inne vet jag ju att inget utav det där stämmer. Jag är varken tjock, ful eller äcklig. Och jag har aldrig varit det. 
 
 
Men en sak är säker. Det hjälpte inte ett piss att gå ner en massa kilo i vikt. För jag tyckte att jag var precis lika tjock, ful och äcklig när jag vägde sisådär 20 kilo mindre. Skillnaden vart att jag tappade all energi och vart mer död än levande. Det som kräver en förändring är sällan kroppen, utan sättet man ser på sig själv. 
 



Enkelt, lyxigt

 
Vad ska vi käka? Kommer ju inte få mat förns närmare 10 om vi ska börja laga något. Vi gör tapas. I så enkel form som möjligt. Perf. Sagt och gjort. 
 
 
Vi köpte kryddig veg-korv, gravad lax, brieost, knäckebröd, vindruvor, färskost med smak och vattenmelon. Så mycket mer behövdes inte. Vin till det. Och en utekväll på det. Hur fint som helst. 
 
 



I love that we have so many inside jokes that other people never know what we are talking about.

 
Min lillasyster fyllde 21 i onsdags. Det firade vi med Ben & Jerry's och sleep over. Ikväll ska hon firas igen. Det blir klackarna i taket!
 



Jo, jag gillar att inspireras utav mig själv

 
Läs blogg.se's fredagssnack med mig här



#bestfriendgoals

 
Vad vi gör bäst. Mina bästa vänner och jag. Har frulledejter. När scheman matchar. Så himla bra. Umgås, snacka skit, äta gófrulle och dricka lite för mycket kaffe. Det är fint det. 
 
 
Igårmorse hade jag över Emma på denna bowl. Så himla fint. Brukar ni frulledejta?



Nu har jag haft mens i ett år - efter 7 års uppehåll

Japp. I augusti förra året fick jag min första mens. Min första riktiga mens på 7 år. Anorexia bryter ner kroppen och stänger av funktioner. Och jag trodde att den funktionen skulle förbli avstängd på heltid. För det var så min läkare sa. "Är din mens inte tillbaka på ett år, är det förmodligen kört"
 
 
Visst hade jag mens. Jag hade haft mens i 2,5 år när den försvann. Och jag hade även mens när den försvann. "Du har inte mens" sa min läkare. "Eh, jo?" sa jag. "Det är för du käkar p-piller, det ger kroppen en fejkmens". Och visst hade han så rätt. Jag slutade med p-piller och fick aldrig tillbaka någon riktig mens igen. 
 
Men nu har jag haft mens i ett år. Mer eller mindre regelbundet. Och den har kommit helt utav sig själv. Utan hormoner eller annan hjälp. Helt naturligt. Hur sjukt? Hur jäkla underbart? Jag fick tillbaka min mens påriktigt. Och idag har jag mens för 12:e gången. 
 
Det är fasiken värt att fira. Det ska firas!
 

 
Anorexia är inte att leka med. Anorexia bryter ner en, såväl psykiskt som fysiskt. Det är så mycket mer än att bara vara smal och ha problem med maten. Psykisk ohälsa är det äckligaste jag vet. Det finns inget som är så onödigt. Men det är inte ett val man gör. 



Morgonpromenad vid vattnet

 
Terapi. Kombinationen frisk luft, motion, en bra vän och skitsnack är så jävla underbar. Och vid vattnet, helst. Det jag behöver för att känna mig nöjd och glad ungefär. Så himla underbart. 
 
 
Somsagt, i helgen var Denise här hos mig. Hon som är van att ta promenader vid vattnet på Västkusten, fick haka på min favoritrunda här på Östkusten.
 
 
Sjukt svårslagen igångkick av en fortsatt riktigt bra lördag. 
 
 



Guldkantspizza

 
I fredags (eller fredes som man säger med Denises dialekt) kom Denise till mig för att stanna tills idag, söndag. En tjej jag känner sedan många år tillbaka genom bloggen och att vi var sjuka samtidigt. Hon hade vägarna förbi min hemstad sommaren 2015 och sedan dess har vi valt att träffas en gång om året i en av våra hemstäder. Vi är alltså uppe i fjärde året nu. Lite kul, då vi båda bor i varsin av Sveriges topp 4 sommarstäder, fast på varsin kust. Halmstad och Västervik.
 
 
I fredags när hon landat beställde vi hem fredagspizzan från en finare restaurang i stan. Så.himla.goda.pizzor. En med skaldjur och en med chevré. Perfektion. 



don't just exist, live

 
Sprang över en bild med den här texten på pinterest och kände att jag måste bara tatuera in. 
 
 
Så många dagar i mitt liv som bara har gått ut på att existera. Överleva. Ta sig igenom en dag med alla hjärnspöken. Jo alltså, det har inte sällan gått i 110%. Men jag har inte njutit, inte varit närvarande, backat för saker jag egentligen velat göra och bara lyssnat på ätstörningen och prestationsprinsessan. Allt har handlat att ta sig igenom dagen. 
 
 
Det är så jävla onödigt. Snälla, existera inte bara. Lev. Lev och njut. Vi har fått den möjligheten. Det är så jävla onödigt att inte ta vara på det. För det finns ingen mer än oss själva som lider i slutändan. 



Wine ò clock